Så kan Ivrig på användas i en mening
- Ibland är man för ivrig när man kastar men jag var ganska cool där och hade jättekul där inne, fortsätter Ståhl.
- Och nu började hon tala, ivrig att återvinna honom.
- Det borde jag ha tänkt på förut, sade pojken och blev helt ivrig.
- Man blir ivrig, man känner förtrytelse och tillgivenhet ; ty det är en ohjälplig dumbom man vill hjälpa.
- Nu är han emellertid en mycket ivrig understödstagare.
- Han blev för ivrig att börja träna under rehaben och får nu bära ett gipsskydd.
- Ja, han var så ivrig, att han reste hela natten.
- Hon blev het, ivrig, fubblig.
- Han var alldeles för ivrig, hämtade aldrig andan, rusade bara på.
- Hon var sig lik, ivrig och rörlig, och var kommen för att avhandla en av byns affärer med klockar Medberg.
- då ha berättat om en kvinna som tillfredsställt sig själv och sagt att kvinnan " plötsligt blivit alldeles ivrig ".
- Hon föreföll så ivrig att få platsen.
- Det var han emellertid, mycket ivrig katolik till och med.
- För då hade han lagat maskinen och var ivrig att pröva den.
- Genast blossar upp en ivrig diskussion om vem det är, som är ansvarig för denna grova glömska.
- Hacke var i sjunde himlen och ivrig i sina föresatser att göra Börje glädje ; föräldrarna strålade över att ha alla sina barn omkring sig.
- Som en ivrig höna med tusen kycklingar under sina fjädrar rusade hon omkring, i förbifarten skuffande undan barnen och mannen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
