Så kan Ivrig på användas i en mening
- Han var inte längre käck och sorglös som förut under resan, han blev ängsligt ivrig att vara fru Sundler till nöjes.
- Men Frideborg var så ivrig.
- I några gnistrande ögonblick läste Pelle : God och skicklig arbetare, men ivrig socialist och fackföreningsagitator.
- Det är inte värt, att du är så ivrig, du Lisa.
- Minns du, Jan, hur rädd du var som liten att bli lämnad ensam Och hur ivrig du var att få hålla mor eller någon annan i handen.
- Hon var helt ivrig och höll ännu fast det sista finger hon lagt till räkningen, medan hon tänkte efter, om det fanns mera att draga fram.
- Det var ingen, som hade varit så ivrig med räddningsarbetet som Jan i Skrolycka.
- Och han fortsatte, upphetsad och ivrig som om han försvarat sig mot någon grov beskyllning :
- Martin blev ivrig, kastade på sig kläderna i flygande hast och kom ned utför trapporna.
- Han var så ivrig med sin berättelse, att han såg hela tempelplatsen för sig och talade om sina äventyr, alldeles som hade de inträffat.
- Det verkar ju, som om läkarföreningen i hemlighet lede av sjukt samvete, då den är så ivrig att dölja varje missgrepp och varje kanaljeri.
- En man i hans ålder är sällan alltför ivrig.
- - Om ni skulle få tag i mördaren, sade han läspande och ivrig, så sänd honom till mig.
- Var och en av dem är så ivrig att komma först, att de ofta nog sätter passagerares liv på spel för sin brådskas skull.
- Morfar blev ivrig och stultade bort över golvet och öppnade klädskåpet.
- " Det är besynnerligt så ivrig hon är.
- Adele blev ivrig.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
